Maria Callas

Maria Callas, född under namnet Kalogeropoulou, föddes i New York 1923. I tonåren flyttade hon till Grekland med sin familj och kom tidigt i kontakt med musik då hon studerade på Musikkonservatoriet. Sin debut inom operan gjorde hon redan vid 18 års ålder, då hon gjorde rollen Tosca i operan med samma namn i Aten. Senare kom hon också att spela rollen som Leonore i operan “Fidelio”.

Callas spelade flera stora operaroller under sin tidiga karriär. Hon uppträdde inte bara i Grekland, utan även i Italien och senare i Argentina och Mexiko. På 1960-talet ändrade hon fokus till att undervisa på musikskolan Juilliard School i New York. Samtidigt uppträdde hon på konserter och spelade fortsättningsvis operaroller, främst Tosca och Norma. Hennes framträdande som Tosca 1965 kom att bli hennes sista operaföreställning och då närvarade den brittiska kungafamiljen.

Callas’ röst och diskografi

Maria Callas hade en tämligen kontroversiell röst som både gillades och ogillades av många. Musikproducenten Walter Legge har sagt att Callas ägde den ingrediens som är oundviklig för en skicklig sångerska, nämligen en omedelbart igenkännlig röst. Kritiker däremot har bland annat beskrivit hennes röst som tjock och torr, och Callas själv påstås ha sagt i en intervju att hon inte heller var förtjust i sin röst.

Många av Callas’ inspelningar finns fortfarande att köpa. Hennes diskografi inkluderar både operaföreställningar och konserter, liksom undervisningstillfällen vid Juilliard från 1960-talet. Några exempel på operor som blivit inspelade är “Tristan och Isolde” från 1948, “Norma” från 1949 och “Aida” från 1950. Exempel på konserter och provinspelningar är “Major Bowes’s amateur hour” från 1935 i New York och konserten vid Teatro Colón i Buenos Aires 1949.

Problem med rösten

Callas sägs ha upplevt problem med sin röst under slutet av sin operakarriär. Flera andra operasångare har sagt att en bidragande orsak till Callas’ röstproblem förmodligen varit de krävande roller hon haft tidigt i sin karriär. De höga kraven för de svåra rollerna Callas antog i början av sin karriär kan ha bidragit till att försvaga diafragman vilket i sin tur skulle ha försvårat röstkontrollen.

Det finns också teorier om att det istället skulle varit de lättare rollerna som försvagat Callas’ röst. Detta menar operasångerskan Louise Caselotti. Kritikern Henry Pleasants har skrivit att orsaken till Callas’ röstproblem uppkom som en följd av avsaknad av fysisk styrka. Han menar att denna avsaknad skulle ha gjort andningsorganen oförmögna att stöda det luftflöde som krävs för att upprätthålla en stabil ton.

Senare år

Callas’ sista tid präglades av skandaler och uppmärksamhet i media. År 1957 träffade Callas den grekiske skeppsredaren Aristoteles Onassis. Vid denna tidpunkt var hon gift med Giovanni Battista Meneghini, men påbörjade ett romantiskt förhållande med Onassis. Detta ledde till en del uppståndelse i pressen. Två år senare lämnade Callas sin dåvarande make för Onassis, och avsade sig sitt amerikanska medborgarskap år 1966 för att kunna skilja sig.

Det förekom också en del spekulationer kring eventuella barn i förhållandet mellan Onassis och Callas. Det har talats om att Onassis och Callas skulle fått en son som dog kort efter sin födelse, men dessa påståenden har inte kunnat verifieras. Den födelseattest som använts som bevis för sonens födelse har visat sig blivit utfärdad först 1998, vilket var långt efter Callas’ död och gör attestet ogiltigt som bärande bevis.

Död

Förhållandet mellan Onassis och Callas tog slut 1968 då Onassis lämnade henne till förmån för Jacqueline Kennedy. Resten av sitt liv levde Callas så gott som isolerad i Paris och kom att dö där år 1977 vid en ålder på 53 år. En minnesgudstjänst hölls i den grekisk-ortodoxa kyrkan Agios-Stephanos i Paris och hon blev sedermera kremerad och begravd på Père-Lachaise-kyrkogården. Askan spreds senare i Egeiska Havet, Marias egna önskan.

I populärkultur

Maria Callas har flera gånger blivit omnämnd i populärkultur efter sin död. Exempelvis finns det en film med titeln “Callas forever”, som regisserats av Franco Zeffirelli och där Callas spelas av Fanny Ardant. År 2007 tilldelades Callas ett Grammy Lifetime Achievement Award och samma år tilldelades hon utmärkelsen bästa sopran genom tiderna av BBC Music Magazine. Hon har även en asteroid uppkallad efter sig.