Legenden om Sankt Cunera av Rhenen

Cunera-helgon

Legenden om Sankt Cunera av Rhenen

Sankta Cunera av Rhenen (alt. Kunera av Rhenen) var en jungfru och martyr från Rhenen I Nederländerna. Hon är skyddshelgon för staden Rhenen, för hästar, nötkreatur, halssjukdomar och blindhet.
* Jungfru var under hennes tid en kristen titel för en ogift kvinna av adlig börd, som dessutom var oskuld. En martyr är någon som fått plikta för sin tro med sitt liv.

Hon föddes i York någon gång på 300-talet som dotter till den kristna kungen Aurelius av Orkneyöarna och enligt vissa källor var hennes mamma Florencia, en dotter till sultanen av Babylon. Aurelius föddes omkring år 300 och var kronprinsen av York i Norra England.

Enligt legenden tillfångatogs Aurelius av Babyloniens sultan och blev inlåst i fängelsehålan. Där började sultanens dotter Florencia under sympati ge honom mat och dryck. Efter ett tag förälskade hon sig i honom och bestämde sig för att frita honom. Hon tog med sig många värdesaker och tillsammans flydde de tillbaka till York, där hon blev döpt så att de kunde gifta sig. Tillsammans fick de en dotter som de valde att ge namnet Cunera.

* I tidigt latin uttalades C som K och när det senare skiftade till ett mjukare S-ljud så ändrades stavningen på många ord. Därmed kallas hon ofta även för ”Kunera”.

Pilgrimsfard

En pilgrimsfard

Hon var genom sin adliga bakgrund kusin till en jungfru vid namn Ursula, som senare helgonförklarades till Sankta Ursula av Köln. Tillsammans med Ursulas följeslagare gav de sig av på en pilgrimsfärd till Rom. Enligt legenden hade hon hela 11,000 kvinnliga följeslagare, som alla var jungfrur.

När de vandrade genom Tyskland, på vägen tillbaka till England så tog färden en dramatisk sväng. Plötsligt anföll Hunnerna och när deras läger attackerades så dödades allihop på grund av deras kristna tro – allihop förutom Cunera. De övriga flickorna hyllas än idag som jungfrumartyrer.

Cunera och Ursula

St. Cunera och St. Ursula

Till skillnad från dem blev Cunera räddad av den frisiska kungen Radbod (alt. Radboud), som tog med henne till sitt slott Prattenburg utanför Rhenen. Där var hon generös mot tjänstefolket och hon gav matrester från slottet till de fattiga som bodde i närheten, vilket gjorde henne väldigt populär bland befolkningen.

Även kung Radbod tyckte mycket om henne på grund av hennes vänlighet och hjälpsamma natur. Han gav henne till och med nycklar till slottet. Allt detta gjorde dock hans fru Aldegonde väldigt avundsjuk, så hon befallde till slut sin tjänsteflicka att göra sig av med Cunera. Hon ströps då till döds av dem med en vacker halsduk som hon fått av sina föräldrar och burit med sig på hela färden från York. Därefter begravdes hon i slottets stall.

* Detta sägs ha skett i Rhenen den 28:e oktober år 340 e.Kr. Andra källor uppger att det var år 454 istället, men det är mindre sannolikt då hon var en av Sankta Ursulas följeslagare över hundra år innan dess.

När kung Radbod kom hem och frågade var Cunera var hävdade hans fru att Cuneras familj plötsligt hade dykt upp för att hämta henne inför ett arrangerat bröllop. Radbod tvivlade redan på historien, men när hästarna sedan vägrade gå in i stallet lade han även märke till ett märkligt sken, som visade sig lysa rakt på den nygrävda graven.

Drottning Aldegonde begick då självmord genom att kasta sig ifrån Grebbeberg, vilket är ett 52 meter högt berg i Rhenen. Tjänsteflickan dömdes till att brännas på bål. Efteråt flyttades Cuneras kvarlevor till en mer anständig plats för att begravas där. Kung Radbod konverterade till kristendomen på grund av det mirakulösa skenet som hade avslöjat sanningen. Ibland skiner ett mirakel på vanliga människor. Det kan hända i sjukhus, i skolor, i trafiken, i ett av alla mängder av casinon på nätet, i sportarenor, i kyrkor och i våra egna hem.

Sista Nattvarden

Jesus utförde många mirakel

Påven Sergius I utfärdade många år senare biskopen Willibrord (658-739) till ärkebiskop över Ultrecht år 698. Han gav sig genast av tillsammans med sina välsignade diakoner Adalbert och Werenfrid. På vägen genom Rhenen möttes han av stadens främsta medborgare, som ivrigt ville berätta om Cuneras dygder och gärningar, samt hur den allsmäktige hade utfört ett mirakel över denna heliga jungfrumartyren.

Det sades att mirakel skedde för dem som besökte hennes grav. De blinda återfick synen, de med halssjukdomar blev friska och hästar så väl som boskap helades. Willibrord imponerades av deras berättelser och lovade att återkomma för att hedra Cunera, men var tvungen att skjuta upp det då hans ärenden var brådskande.

Ärkebiskop St. Willibrord

Ärkebiskop St. Willibrord

Hans upptagna roll som ärkebiskop gjorde att han glömde sitt löfte, men en dag när han seglade förbi Rhenen så var fartyget på väg att kapsejsa av kraftiga vindar och när han bad till Gud för vinden att avta så skedde detta. Orsaken till det överhängande hotet sågs som att bero på löftet han hade gjort till invånarna i Rhenen.

Därpå välsignades hennes kvarlevor, varpå hon kanoniserades som helgon och jungfrumartyr i hela biskopsdömet den 12:e Juni. Halsduken var fortfarande intakt och har sedan dess betraktats som en värdefull relik. Än idag firas hon i Ultrecht den 12:e Juni med en nona lectio och Commemoratio.

Tusentals pilgrimer har kommit till Rhenen från hela världen för att hedra Sankta Cunera och be henne om hjälp. De har flesta har vandrat från resten av Nederländer och Tyskland, men även från länder som Sverige, Norge, Frankrike, Schweiz, Spanien, samt många fler. De ber och tackar henne för de mirakel som hon har utfört, samt donerar till kyrkan i Rhenen.

På bilden högst upp ser vi Cunera längst till höger, med en silverpil i handen och en vagga i knät.